Viktigare än någonsin att de mänskliga rättigheterna respekteras och värnas 

I dessa tider varnar många organisationer för inskränkningar och överträdelser mot de mänskliga rättigheterna i samband med bekämpningen av covid-19. Vi ställer några frågor till Anna Lindenfors, generalsekreterare på Amnesty International Sverige om hur hanteringen av covid-19 påverkar de mänskliga rättigheterna.

Hur ser ni att hanteringen av covid-19 påverkar de mänskliga rättigheterna i världen?

Det är tydligt runt om i världen att människor kommer samman i kris. Vi har sett åtskilliga exempel på hjälpsamhet, kreativitet och solidaritet. Och regeringar över världen kämpar för att begränsa pandemin. Men Amnesty International ser också med stor oro på att sårbara grupper riskerar lämnas utanför åtgärdsplaner, diskrimineras eller till och med förföljs.

Undantagslagarna i Ungern ger regeringen makt att styra med dekret på obestämd tid. Flera länder diskuterar liknande lagar, och det är illavarslande. Pandemin ska inte användas som ursäkt för att tysta kritiker eller konsolidera makten.

I Filippinerna uppmanar president Duterte säkerhetsstyrkor att skjuta för att döda när “troublemakers” bryter karantänen.

Vilka grupper är särskilt utsatta för brott mot de mänskliga rättigheterna genom de åtgärder som sätts in för att bekämpa covid-19?

Där kvinnor saknar egenmakt att själva bestämma om, och när de ska uppsöka vården, är de särskilt utsatta nu. Ibland erbjuds de sämre vård och behandling än män, vilket inverkar negativt på deras hälsa och liv. Kvinnors roll som vårdgivare, både inom sjukvården och privat i familjen och släkten, ökar deras exponering för smitta. Och för alla de kvinnor och barn vars hem är en otrygg plats att vara på kan karantän och minskade sociala kontakter helt enkelt vara förödande.

Amnesty ser också en risk att myndigheter och regeringar nu inför åtgärder som kan påverka människors sexuella och reproduktiva hälsa och rättigheter i grunden. Det gäller inte minst tillgången till abort. Ett lagförslag i Argentina om fri abort har lagts på hyllan. Detsamma gäller planerna på en folkomröstning om att lätta på den mycket hårda abortlagstiftningen i den brittiska enklaven Gibraltar. För kvinnor i Polen, som har en av Europas strängaste abortlagar, försvåras tillgången till abort ytterligare genom de reseförbud som införts i andra länder.

Andra grupper som är extra utsatta är flyktingar, migranter och asylsökande. På de grekiska öarna är trångboddheten i läger och brist på rent vatten och tillgång till vård allvarliga riskfaktorer.

Många fängelser är tickande bomber. När fängelseförhållandena präglas av trångboddhet, bristande hälso- och sjukvård och dålig hygien är risken för smittspridning överhängande.

Censur och förtryck är en verklighet i flera länder där kritik mot regeringens hantering av pandemin inte tolereras. I Filippinerna bemöter polisen människors rop på hjälp med våld; i Kambodja har flera personer fängslats efter att ha uttalat sig kritiskt i sociala medier, i Kina har visselblåsare försvunnit och utländska journalister utvisats, och i Jammu och Kashmir i Indien är internet begränsat och därmed tillgången för människor till livsnödvändig information om åtgärder mot smittspridning

Vilken inverkan kan covid-19 ha på de mänskliga rättigheterna i Sverige på både kort och lång sikt? 

På kort sikt, gäller det att se till att alla får tillgång till effektiv och jämlik information, förebyggande insatser och vård.

Människor som lever i fattigdom och är trångbodda, som sitter i olika slags låsta förvar är extra utsatta och har begränsade möjligheter till social distansering.

Likaså för hemlösa personer är det svårt att “isolera sig i hemmet” och ofta tvätta händerna. Hemlösheten undergräver också rätt till hälsa, tillgång till sjukvård.

Personer som arbetar inom sjukvården är extra utsatta för att bli smittade. De måste få så bra skydd som möjligt, till exempel fungerande skyddsutrustning och tillgång till information, utbildning och psykosocialt stöd.

Pandemin har enorma konsekvenser för länders ekonomier, för företag och för oerhört mångas privatekonomi. Människor med osäkra och otrygga anställningsvillkor är extra utsatta – migrantarbetare, människor som arbetar i “gig-ekonomin” och människor i den informella sektorn. De riskerar i högre grad att förlora jobbet och har sämre sociala skyddsnät.

Hur påverkar covid-19 Amnestys arbete? Är det ett särskilt fokus just nu? 

Fältarbete med utredningar är centralt i Amnestys metod, men i dagsläget har vi svårt att resa, att träffa personer som utsatts för eller bevittnat människorättskränkningar och att besöka specifika platser. Vi agerar i högre grad digitalt. Vårt uppdrag är detsamma som vanligt: att bevaka hur stater upprätthåller och skyddar mänskliga rättigheter.  Det finns vissa områden som vi särskilt följer med anledning av covid-19, dit hör bland annat rätten till hälso-och sjukvård med fokus på sårbara grupper, som hemlösa, äldre och flyktingar, samt staters sätt att hantera, alternativt brist på hantering, av situationen. Ur ett människorättsperspektiv är jämlikhetsaspekter viktiga i förhållande till pandemins ekonomiska inverkan, inte minst på människor som lever i fattigdom eller i utsatthet. Det är oerhört viktigt att bibehålla rättigheter som bas för våra beslut och hantering av covid-19. Vi kan upphöra med allt annat – förutom vårt arbete för alla människors lika värde och lika rättigheter.