Vår demokrati behöver alla röster

Demokratin och friheten är fjärde och sista delen av kommitténs antologi 100 år till. I denna del skriver bland andra Domino Kai och Daniel Poohl – som båda medverkar i programmet under kommitténs framtidsdag den 15 mars. I sin prolog beskriver demokratiambassadör Lena Posner-Körösi vikten av att skydda minoriteter i demokratin. Om du vill ta del av hela Demokratin och friheten kan du klicka på länken i slutet av artikeln. 


Vi lever i en tid när människor söker sina rötter, vill veta mer om sig själva och varandra. Detta intresse kan gynna samhället, eftersom mångfald bidrar till olika perspektiv som utvecklar demokratin. Som tillhörande den judiska nationella minoriteten har jag stött på både nyfikenhet och fördomar. Kunskapen om oss och andra nationella minoriteter har varit och är fortfarande relativt låg. Det finns en bristande förståelse för att man kan vara exempelvis både svensk och jude, svensk och rom eller svensk och same. Detta har jag själv upplevt när jag fått höra att jag inte är svensk eftersom jag är judinna.

Demokratin är inte ett statiskt projekt utan i ständig utveckling. Varje generation och varje tid har sina utmaningar. Kommitténs stora uppdrag har varit att uppmärksamma 100-årsfirandet av Sveriges demokrati, och att arbeta för en fortsatt stark demokrati i minst 100 år till. Utifrån Sveriges historia kan vi se hur minoritetsgruppers rättigheter stärks, och med dem vår demokrati.

Minoriteter spelar roll i demokratin

År 2000 erkändes samer (urfolk), tornedalingar, sverigefinnar, romer och judar som nationella minoriteter i Sverige. Sverige har undertecknat en språkkonvention för vart och ett av minoritetsspråken: samiska, meänkieli, finska, romani chib och jiddisch.

Det som kännetecknar de nationella minoriteterna är att de har en religiös, språklig eller kulturell särart gentemot majoritetssamhället och att de levt i Sverige under en lång tid. För dessa grupper är det viktigt att bevara den egna identiteten, vilket är en betydelsefull del i en stark och livskraftig demokrati. Trots detta, och trots att Sverige nu har haft över 100 år med allmän och lika rösträtt, så finns en rad exempel att finna i vår historia då Sverige inte respekterat minoritetsgruppers rättigheter utan bedrivit en politik som för människor bland annat inneburit tvångsförflyttning, assimilering och olika hinder för att delta i demokratin. Detta gäller för flera minoritetsgrupper, och i många fall har de nationella minoriteterna varit särskilt utsatta.

Under den tid jag haft förmånen att ingå i kommittén Demokratin 100 år som demokratiambassadör har jag bland annat fokuserat på minoriteters roll i demokratin. I arbetet har jag strävat efter att uppmärksamma de nationella minoriteterna, men även andra minoritetsgrupper som finns i vårt land – vår plats i samhället, hur vi behandlas och vilka möjligheter vi ges är en viktig värdemätare för hur demokratin mår och fungerar.

Ofta är vi minoriteter som kanariefågeln i gruvan – vi är först med att upptäcka att något är fel, vi är lackmustestet, vi känner och ser när något är på väg åt fel håll. Det är ofta vi minoriteter som på olika sätt utsätts när demokratin är hotad.

Överlevande från Förintelsen kan tidigt känna av antijudiska och antidemokratiska strömningar, även de mest subtila. Det kan vara ord och uttryck som används i den allmänna debatten, begrepp som ”främmande element” och andra uttryck som bekräftar åsikter om att inte alla människor värderas lika. Även representanter från andra minoritetsgrupper som jag mött under mina resor i landet har vittnat om att deras kulturer och levnadssätt inte respekteras.

Det kanske viktigaste sättet att säkerställa att ovan nämnda handlingar gentemot olika grupper inte upprepas, är att händelserna kommer fram i ljuset, att vi lär av historien och att en känsla av upprättelse hos de som drabbats infinner sig. Regeringen har under de senaste åren initierat flera viktiga steg mot upprättelse för flera av de nationella minoriteterna. Arbetet för att säkerställa de nationella minoriteternas rättigheter måste fortsätta, men låt oss se dessa erkännanden som steg på vägen.

Samtid och framtid för demokratin

Sveriges demokrati står stark och mångfalden av röster och perspektiv är viktig för dess fortsatta livskraft. Att värna och erkänna minoriteters rättigheter, att sätta ljuset på historiska skeenden i syfte att lära och utvecklas, och att fortsätta att jobba framåt tillsammans är stärkande för demokratin. Vi har mycket att vara stolta över, men det finns också utmaningar som vi behöver vara vaksamma inför.

En utmaning är utanförskap. Känslan av att inte känna sig delaktig kan bottna i upplevelsen av att frågor som är angelägna för en själv inte adresseras av majoritetssamhället. Det finns flera minoritetsgrupper som känner igen sig i detta. Att dessa i lägre utsträckning nyttjar möjligheten att påverka demokratin innebär att samhället går miste om viktiga perspektiv och åsikter. Det finns också länder där starka politiska krafter försöker minska minoriteters möjligheter att delta i demokratin. I USA har exempelvis flera delstater vidtagit åtgärder för att hindra minoriteter, främst afroamerikaner och latinamerikaner, från att rösta.

I debatten nämns ofta hur sociala medier bidrar till ett allt hårdare samtalsklimat. Inte sällan är det minoriteter som drabbas. Det har fått till följd att vissa av dessa röster censurerar sig, det vill säga att de avstår från att förmedla åsikter och kunskap eftersom de känner oro för hur deras ord ska tas emot. Demokratins kärna handlar om att olika perspektiv, åsikter och erfarenheter lyfts fram och diskuteras. Ett samhälle där röster tystnar är ett hot mot demokratin.

Vi står även inför utmaningen att antidemokratiska krafter tar plats i samhället. Vi vet av historien hur det kan gå när demokratin används som redskap för att komma till makten, för att därefter nedmonteras.

Min pappas familj har kunnat härledas tillbaka till 1600-talets Tyskland. Min farfar deltog på Tysklands sida i första världskriget och erhöll som så många andra det tyska järnkorset för sina insatser. Att deras Tyskland, denna högt stående demokrati, skulle kunna nedmonteras för att utrota alla judar och andra minoriteter var omöjligt för dem att förstå. Genom demokratiska val kom Hitler till makten, och vi vet alla hur det sedan gick.

I Almedalen för några år sedan försökte ett antidemokratiskt parti skrämma utställare och talare till tystnad genom att filma seminariehållare, hota och skrika vid utställningslokaler, gå runt med plakat med foton på opinionsbildare med texten ”förrädare” – opinionsbildare som ansågs utgöra hot mot det svenska samhället.

Hur hanterar demokratin detta problem? Ska vi vara inkluderande, exkluderande eller helt enkelt ignorera dem som inte anser att alla människor är lika mycket värda? Som inte ser betydelsen av minoriteters bidrag till majoritetssamhället, utan vill ha ett samhälle byggt på likriktning och maktutövning?

Även mellan grupper i samhället kan spänningar och konflikter uppstå. Detta behöver också hanteras i en demokrati. Ett exempel på hur det kan hanteras är den ideella föreningen Amanah i Malmö som har som syfte att öka kunskapen om judar och muslimer, men också skapa tillit och respekt mellan våra grupper. Genom möten, seminarier och utbildningsinsatser i skolor bidrar Amanah till ökad förståelse för religionens betydelse för det demokratiska samhället.

När nu kommitténs uppdrag går mot sitt slut är jag om möjligt än mer övertygad om betydelsen av att inkludera olika perspektiv och erfarenheter för att stärka vårt gemensamma bästa. Genom att uppmuntra en bredd av aktörer har vi tillsammans skapat en nationell kraftsamling, och i detta arbete har alla röster behövts.

Demokratin och frihetens innehåll

Demokratin och friheten utgör del 4 av 4 i antologin 100 år till.

I kapitel 1, Nationella minoriteter i Sverige – en viktig del av Sveriges demokrati, beskriver Lennart Rohdin de nationella minoriteternas roll i Sverige – då, nu och framöver. Varför är de nationella minoriteterna viktiga att bevara? Hur har Sveriges demokratiska framsteg påverkat dem och hur stärker deras perspektiv och röster demokratin i dag?

Samerna är vårt lands urfolk. Det innebär att samernas möjlighet att bruka traditionella områden ska skyddas och att de ska ha rätt till inflytande över hur mark och resurser används. Men lever den svenska staten upp till detta och vad behöver göras för att urfolksrätten ska respekteras? Detta och mer diskuteras av Malin Brännström i antologins kapitel 2, Samernas urfolksstatus – en utmaning för demokratin.

En viktig utgångspunkt i demokratin är alla människors möjlighet att uttrycka sin åsikt och delta i det demokratiska samtalet. Samtidigt ser vi hur hot och hat drabbar allt fler människor och gör att de inte vågar eller vill samtala, mötas eller debattera. Utvecklingen påverkar inte bara dem själva utan även vår demokrati. Detta beskrivs av Daniel Poohl i kapitel 3, Så tystar hat och hot det demokratiska samtalet.

I kapitel 4, Religionens roll i demokratin – Tre religiösa ledare om traditioner, samhällsansvar och utmaningar i vår tid, får vi ta del av ett samtal med fokus på demokrati och religionsfrihet som förts mellan imam Salahuddin Barakat, biskop Mikael Mogren och rabbin Ute Steyer. På vilket sätt är religionsfriheten viktig för demokratin? Vilka är dess utmaningar och vad behöver vi göra för att stärka och bevara den?

Antologin avslutas med dikten I era spår av Domino Kai.

Jag önskar er en meningsfull läsning, och tänk på att var och en av oss har ett ansvar för att värna demokratin. För att citera Raoul Wallenberg – ingen kan göra allt, men alla kan göra något.

Lena Posner-Körösi,
Demokratiambassadör i kommittén Demokratin 100 år.

Hela Demokratin och Friheten kan läsas här.

 

Syntolkning: bild på Lena Posner-Körösi.

Foto: Kristian Pohl.

Leave a Reply

Your email address will not be published.

Dela via

Kopiera länk

Kopiera