Allas delaktighet för allas lika värde

Demokratin och delaktigheten är tredje delen av kommitténs antologi 100 år till. I denna del medverkar bland andra Jêran Rostam och Ali Abdelzadeh som också är med i programmet för framtidsdagen den 15 mars. Nedan kan du läsa demokratiambassadör Rosaline Marbinahs prolog om vikten av delaktighet och ett starkt civilsamhälle för demokratins utveckling. I slutet av texten kan du klicka dig vidare och läsa Demokratin och delaktigheten i sin helhet. 


Demokratin handlar om oss alla, är till för oss alla och skapas av oss alla. Den står aldrig still utan behöver utvecklas med vår tid. Delaktighet, att kunna delta, engagera sig och påverka, är avgörande och något som skiljer en demokrati från en diktatur. Ett val får ingen legitimitet om bara ett fåtal röstar eller om det saknas valmöjligheter. Delaktighet är ett värv och när vi deltar skapar vi demokratin.

Med skriften Demokratin och delaktigheten, som är den tredje delen av antologin 100 år till, vill kommittén Demokratin 100 år belysa några olika perspektiv på demokratiskt deltagande. Vi firar att det var hundra år sedan Sverige införde allmän och lika rösträtt. Valmanskåren fördubblades, och fler kunde delta och väljas. Men vägen mot en mer jämlik demokrati har varit lång och krokig, och än är vi inte i mål.

Demokratiskt deltagande är mer än valdeltagande

I Sverige finns en lång tradition av demokratiskt deltagande som är starkt sammankopplad med folkrörelser. I vår tid, där vi lägger allt mer tid på sociala medier, finns det nya sätt att engagera och gruppera sig. Intresset för politik och samhälle är stort, och det är enkelt att delta i föreningslivet, i olika nätverk, i demonstrationer eller på andra sätt. Vi ser dock inte bara nya former för deltagande, utan även utmaningar. Det demokratiska deltagandet är ojämnt, vilket riskerar att påverka den sociala sammanhållningen och legitimiteten för vårt politiska system. För att öka delaktigheten i demokratin behöver vi förstå hur skillnaderna ser ut. Det är först då vi kan vidta åtgärder för att alla ska kunna ha likvärdiga möjligheter att delta i demokratin.

Vi har ett högt valdeltagande i Sverige, men enligt mig är det deltagandet mellan valen som ger själva kvaliteten i demokratin. Det är mellan valen vi säkerställer att minoriteter skyddas i majoritetssamhället såsom liberala demokratier ska göra. I allmänna val utser vi partier och representanter som vi ger makt att bära vår röst. Perioden mellan valen är viktig för att följa upp och säkerställa att statsmakten och politiker håller sina löften. Här spelar civilsamhället och media viktiga roller. Även de politiska partierna, som är en del av det civila samhället, har en central roll i att rekrytera och förse oss med förtroendevalda.

Vi måste ibland påminna oss om det självklara, som att partier utgörs av människor som förenas i en gemensam vision, och som organiserar sig och skapar en politik för hur samhället ska fungera och utvecklas. Engagemanget och organiseringen, som är grundlagsskyddad genom den oumbärliga föreningsfriheten, driver vår demokrati vidare. Om jag får önska något framöver så är det att vi i Sverige får en mer utbredd kultur av partimedlemskap – att fler engagerar sig och går med i ett parti. Det skulle stärka samhällsengagemanget och idéutvecklingen samt bredda urvalet av vilka vi kan rösta på. Ju fler vi är som engagerar oss, desto fler och bättre samhällslösningar kan vi få.

Ingen stark demokrati utan starkt civilsamhälle

Utan ett starkt civilsamhälle finns inte en stark demokrati. Sveriges demokrati föddes ur folkrörelser såsom Sveriges Allmänna Rösträttsförbund och Landsföreningen för kvinnans politiska rösträtt som tillsammans med flera andra organisationer var pådrivande för att rösträtten utvidgades till en större del av befolkningen. Det var till stor del tack vare funktionsrättsrörelsen som omyndighetsförklaringen äntligen togs bort från svensk lag år 1989, vilket ledde till att alla medborgare över 18 år fick rätt att rösta i riksdagsval. Folkrörelsernas påverkansarbete hade under 1900-talet stor inverkan på utformandet av det svenska välfärdssystemet. Lika viktig är civilsamhällets roll i dag som röstbärare, som granskare av makten, som verkstad för politiska idéer, och som en viktig del i det sociala skyddsnätet.

Det demokratiska utrymmet krymper i Sverige och i världen. Små förskjutningar har möjliggjort stora inskränkningar i hur civilsamhället kan agera. Civilsamhället är det första som attackeras, eftersom folkrörelserna står i demokratins frontlinje. Det civila samhället behöver vara starkt, särskilt i sin röstbärarroll. Civilsamhället i Sverige har traditionellt varit just det, men under de senaste decennierna finns vissa tecken på att civilsamhällets röstbärarroll försvagas i takt med att den idéburna välfärden växer sig starkare. Det svenska civilsamhället har glidit ifrån det som vi i alla tider har stått för – ansvarsutkrävande, påverkansarbete och förhandlingar om samhällskontraktet. Försvagandet av röstbärarrollen är kanske en effekt av hårdare krav på granskning och kontroll av civilsamhället.

Förutsättningarna för civilsamhället är viktiga, inte bara för civilsamhället, utan för hela vårt samhälle och för vår demokrati. Det är lätt att medvetet eller omedvetet urholka tilliten till förmån för kontroll. Tillit föder tillit, och kontroll kan leda till misstro. Det krympande utrymmet för civilsamhället handlar även om hat och hot som riktas mot personer som engagerar sig i civilsamhället. Många av de som utsätts är unga, och hatet och hoten sker ofta på sociala medier. I LSU:s mätning från 2020 säger sig 46 procent av barn- och ungdomsorganisationer i ungdomsrörelsen ha utsatts för hot och hat. Ofta leder det till självcensur och tystnad. Ett annat allvarligt exempel på krympande utrymme är misstänkliggörandet och demoniseringen av vissa organisationer. Ett tredje exempel är när antidemokratiska krafter tar större plats i det offentliga rummet. Mer än någonsin behöver vi inom civilsamhället komma ihåg att vi är röstbärare med ansvar för våra medlemmar. Det är vår roll att stå upp för människan, friheten och demokratin.

Bredda demokratin till fler

Demokrati kan innebära olika saker för olika personer, t.ex. folkstyre, frihet, val, jämlikhet och allas lika värde. För mig är demokrati vår överideologi som ytterst betyder rättvisa. Det går inte att välja rättvisa för somliga, utan demokrati måste innebära ett förhållningssätt där rättvisa ska säkerställas för alla. Jag har valt att särskilt engagera mig i barns och ungas rättvisa. En reform som skulle möjliggöra mer rättvisa för den yngre generationen är att sänka rösträttsåldern till 16 år i allmänna val. Detta är vad jag skulle vilja kalla nutidens rösträttskamp. Det är ett exempel på hur vi kan ge fler möjligheten att delta i demokratin. Att bredda demokratin innebär att stärka den, eftersom makten fördelas jämnare.

Under de senaste åren då jag haft rollen som demokratiambassadör i kommittén Demokratin 100 år har en av mina huvudfrågor varit jämlikt deltagande – att personer med funktionsnedsättningar ska ha samma tillträde till politik och politiskt deltagande, och att barn, unga och äldre får ta plats i demokratin. Här ingår såklart även kvinnorättsrörelsen.

Kommittén har arbetat för att öka engagemanget och deltagandet i demokratin på flera sätt, exempelvis genom Deklaration för en stark demokrati som har undertecknats av 310 aktörer och Demokratistugan som har turnerat genom landet. Demokratin ska dock inte bara uppmärksammas vid vissa enstaka tillfällen – den måste värnas varje dag. Det är så den lever vidare till kommande generationer. Därför är det så oerhört viktigt att civilsamhällesorganisationer, kommuner, regioner, myndigheter, politiska partier, skolan, arbetsplatser, folkbildningen, föreningar, företag och alla andra – du och jag – engagerar oss och arbetar för en starkare demokrati för alla. Inte bara i samtiden, utan lika mycket i framtiden. Det behöver vara ett av våra löften till framtida generationer.

Demokratin och delaktighetens innehåll

I kapitel 1, Kampen för och motståndet till kvinnor i svensk politik. Då, nu och kanske sedan, gör Josefin Rönnbäck en historisk exposé om kamp och motstånd för kvinnors delaktighet, närvaro och inflytande i demokratiska beslutsprocesser. Kapitlet avslutas med reflektioner kring dagens och framtidens kamp för jämlikt deltagande och inflytande.

Vad är egentligen ett demokratiskt utanförskap? Och vilka skillnader finns det i valdeltagande, tillit och framtidstro? Om detta och vilka konsekvenser det demokratiska utanförskapet kan ha för framtiden skriver Ali Abdelzadeh och Erik Lundberg i kapitel 2, Det demokratiska utanförskapets geografi.

I kapitel 3, På demokratins bakgård, ger Åsa Strahlemo en skildring av rörelsehindrades perspektiv på demokratins utveckling genom en dialog som rör sig mellan generationer över flera decennier och som kretsar kring hinder, framsteg och tankar om rätten till delaktighet på lika villkor.

Ungas engagemang i samhället och demokratin är starkt, men många unga upplever att det är svårt att påverka. I kapitel 4, Tre ungdomsorganisationer om engagemang, delaktighet och möjligheter att påverka, får vi möta Jêran Rostam, Bartosz Stroinski och Hanna Thessén i ett samtal om vilka möjligheter och svårigheter deras ungdomsorganisationer möter.

Det kommunala självstyret är inskrivet i grundlagen och kommunfullmäktige är den politiska församling som är närmast medborgarna. Men hur delaktiga är egentligen kommuninvånarna i den lokala demokratin och hur ser förutsättningarna för dagens och framtidens lokala ansvarsutkrävande ut? I kapitel 5, Den lokala representativa demokratin – orosmoln och ljuspunkter, diskuterar Gissur Ó Erlingsson detta och mycket mer.

I kapitel 6, Mycket har förändrats sedan Gustaf Adolfs tid – reflektioner kring demokrati, äldres delaktighet och generationsöverskridande samtal, får vi följa Kerstin Brunnbergs tankar om att det vore en vinst för samhället och demokratin om den lagrade och tillgängliga erfarenhet som finns i gruppen äldre efterfrågades.

Antologin avslutas med dikten Sverige av Ismael Ataria.

Texterna ska både bidra till reflektioner om hur vi löser demokratins utmaningar om delaktigheten och även fungera som ett fönster tillbaka till vår tid. Jag hoppas att människan om 100 år kan blicka tillbaka på denna tid som en tid då vi insåg att vi behövde vara modiga demokrater som stod upp för allas lika värde.

Rosaline Marbinah,
Demokratiambassadör i kommittén Demokratin 100 år.

Hela Demokratin och delaktigheten finns här.

 

Syntolkning: bild på Rosaline Marbinah. 

Foto: Kristian Pohl.

Leave a Reply

Your email address will not be published.

Dela via

Kopiera länk

Kopiera