Om kvinnors demokratiska utrymme med demokratiambassadör Rosaline Marbinah

I september år 2021 har det gått 100 år sedan kvinnor fick rösta i nationella val i Sverige för första gången. Än idag finns det dock hinder för kvinnors politiska deltagande, globalt och här i Sverige. I riksdagen är 46 % kvinnor men kvinnlig representationen lokalt ligger på en lägre nivå, och utrikesfödda kvinnor i beslutande församlingar är fortfarande få (Representation i politiken (scb.se)). Med denna utgångspunkt hölls samtalet ”Det demokratiska utrymmet för kvinnor” på Etnografiska museet i Stockholm den 15 september. En av de medverkande i panelen var demokratiambassadör Rosaline Marbinah.

Rosaline, vilka hinder ser du för kvinnors politiska deltagande idag, globalt och nationellt?

– Sammanfattningsvis handlar det om en ovilja hos de med makt – ofta män – att ge ifrån sig makt till kvinnor. Det handlar dels om att enskilda kvinnor hindras från inflytande, dels om att rörelser som representerar kvinnors perspektiv och åsikter inte lyfts fram. Några konkreta exempel på hinder som vi ser i Sverige idag är hot och hat, sexuella trakasserier och misstänkliggörande. Dessa hinder slår särskilt hårt mot kvinnor som grupp eftersom de trakasseras, hotas, hatas och misstänkliggörs i större utsträckning än män och på ett sätt som får konsekvenser. Fler kvinnor än män lämnar exempelvis sina förtroendeuppdrag.

– Vi är mer ovana att se kvinnor på ledande positioner och det finns en skillnad i hur vi behandlar kvinnor. Jag tror det är lättare att acceptera drev mot kvinnor, och förskjutningar i samtal om kvinnor. Man pratar om en kvinnlig partiledares kläder eller hur charmig personen är, istället för att diskutera personens kompetens. Det utsätts inte män för. Som Anna Stenvinkel [som också deltog i samtalet] sa: det är väldigt slitsamt att vara politiker i sig, och det blir ännu mer slitsamt som kvinna.

Rosaline nämner minoritesstress, vilket är ett begrepp för att beskriva hur upplevelsen och erfarenheten av att befinna sig i minoritet – och ständigt utsättas för marginalisering och fördomar – kan påverka människor. Detta gäller inte bara kvinnor som är i minoritet i politiska sammanhang, utan även andra minoritetsgrupper. Rosaline påtalar att vi måste lyfta det intersektionella perspektivet, det vill säga hur olika slags förtryck samverkar.

– Kvinnor på ledande positioner måste ofta krossa glastak. Det är det kvinnorättsrörelsen – och egentligen alla andra folkrörelser – har gjort: vidgat det demokratiska utrymmet. Genom ett växande demokratiskt utrymme ges fler personer möjligheter att använda sina demokratiska rättigheter.

Hur kan vi stärka kvinnors deltagande i vår demokrati?

– Politiskt handlar det om reformer, exempelvis gällande segregation. Vilka kvinnor har makt och blir lyssnade på? Det handlar om att släppa in kvinnor på viktiga positioner, ge dem ansvar och värdesätta kvinnors kompetens. Det handlar också om att stötta och erkänna civilsamhällesorganisationer som företräder marginaliserade grupper, och om att ha civilkurage.

– Vi är alla barn av vår tid och vana vid att samhället ser ut på ett visst sätt. Kunskap gör att vi kan bli medvetna om strukturer. Till exempel om hur sexism kan uttrycka sig på olika sätt, även om någon har goda intentioner.

Hur kan kommitténs demokratiarbete förbättra det demokratiska deltagandet?

– Kommittén har en katalyserande roll. Genom att vi samlar olika aktörer – bland annat kvinnorättsorganisationer – och arbetar tillsammans med dem för att sprida demokratiska värderingar kan vi nå ut till fler. Kunskap är en förutsättning för demokratiskt deltagande.

– Erkännande av kvinnorättsrörelsen är en annan del av vårt arbete, att vi pratar om den. Det har gått 100 år men det kom inte gratis utan efter hårt slit. Det är en historia som behöver väckas till liv. Kommittén har, tillsammans med andra aktörer i samlingen, en folkbildande roll när det gäller kvinnors rösträttshistoria.

– Vi pratar också om 100 år till av svensk demokrati och då handlar det om att alla grupper i vårt samhälle måste ges möjlighet till makt och inflytande. För mig betyder det att särskilt fokusera på att stärka marginaliserade grupper för att på så sätt komma närmare idealet om politisk jämlikhet.

Samtalet ”Det demokratiska utrymmet för kvinnor” anordnades av The Hunger Project och hölls i samband med utställningen ”Folkvalda att leda”, som finns att se på Etnografiska museet till den 16 januari år 2022. Museet har fri entré.  

Syntolkning: Två bilder på Rosaline och en bild på hela panelen, från samtalet. 

Leave a Reply

Your email address will not be published.

Dela via

Kopiera länk

Kopiera