Intervju med Erik Halkjaer om pressfrihet och covid-19

Varför har Sverige halkar ner en plats i pressfrihetsindexet? Och hur ser utvecklingen ut för pressfriheten i Sverige och globalt i och med länders respons mot covid-19? Vi ställer några frågor till Erik Halkjaer på Reportrar utan gränser. 

Hur ser du på att Sverige halkar ner en plats i pressfrihetsindex redan innan Covid-19 slog till? Och vad beror det på?
Det är allvarligt att Sverige halkar två placeringar på två år, men vi får komma ihåg att vi låg på plats åtta för fyra år sedan och på tionde plats år 2014. Det är de nordiska länderna som ligger i topp, vilket är talande. Pressfriheten här bygger på en lång och stark tradition med demokrati. Men vi är inte immuna mot den globala utvecklingen med till exempel ökande hot och hat mot journalister, vilket leder till självcensur. Vi är inte heller immuna mot koncentrerat medieägande eftersom fem företag i Sverige äger hälften av alla medier. Om vi inte tar tag i dessa frågor nu kommer vi tappa fler placeringar, det är jag säker på.

Hur ser pressfriheten ut i Sverige under pågående pandemi?
Sverige har relativt sett en god pressfrihet under den pågående pandemin. Både i Sverige och i andra länder ser vi dock hur utvecklingen slår hårt mot mediebranschen med kraftigt annonstapp, permitteringar, och utannonserade omstruktureringar med risk för uppsägningar och nedlagda lokalredaktioner. Vi ser mer desinformation och hur påhittade nyheter sprids över internet. Svenska kommuner undanhåller allmännyttig information, men samtidigt gräver duktiga journalister fram detta. Hot och hat mot journalister lever kvar och misstroendet mot media ökar, vilket är oroande. Risken är att både självcensuren ökar och att lokaljournalistiken får stryka på foten med fler vita fläckar som resultat.

Hur ser utvecklingen ut för den globala pressfriheten i och med länders respons mot covid-19?
Den är mycket oroande. Före coronapandemin talade vi om fem utmaningar för pressfriheten: en geopolitisk med hot från väpnade konflikter och totalitära krafter, en demokratisk med hot från auktoritära regimer på framåtmarsch, en ekonomisk med annonstapp och omstruktureringar av medier, en teknologisk där allt mer information sprids över nätet utan demokratiska riktlinjer för press- och yttrandefrihet, och slutligen en trovärdighetsutmaning med ett ökande misstroende för medier. Lägg på dessa nu en hälsovårdsutmaning i och med coronapandemin, och alla de fem tidigare utmaningarna förstärks kraftigt. Det gör att vi står inför ett läge där pressfriheten försämras kraftig och väldigt snabbt i flera länder. Det är i förlängningen ett hot mot demokratin och de mänskliga rättigheterna, som världen måste ta itu med nu. Inte sen. Då är det försent.