"Det finns en relation mellan det digitala och det fysiska som är väldigt påtaglig"

Coronapandemin har påverkat alla delar av människors vardag sedan den bröt ut i början av året. Inte minst har antalet människor som kan träffas samtidigt begränsats kraftigt. I Sverige har en gräns på femtio personer satts för sammankomster och det har påverkat många publikintensiva branscher, liksom möjligheten att utöva grundläggande fri- och rättigheter som till exempel demonstrationsfriheten.
Våren 2020 tog Black Lives Matter-rörelsen (BLM) ny fart i USA efter att George Floyd dödades i samband med ett polisingripande i Minneapolis den 25 maj. I solidaritet med BLM i USA skapades en digital protest i Sverige.
Den svenska, digitala demonstrationen startade den 2 juni 2020, då närmare 70 000 personer checkade in på USA:s ambassad i Stockholm. Initiativtagare var influencern och aktivisten Aysha Jones. Förutom att checka in på USA:s ambassad i Stockholm publicerade  deltagarna en svart ruta i sociala medier. Den digitala demonstrationen fick stort genomslag och spred sig sedan även till fysiska demonstrationer i flertalet svenska städer. Då överskreds det antal människor som fick mötas i skuggan av pandemin.
Kommittén har träffat docent och lektor Lisen Selander från Göteborgs Universitet för att ställa några frågor om hennes forskningsområde nätaktivism. Hur hänger nätaktivism och fysisk aktivism ihop och kan man skilja de två åt?
Nätaktivism brukar beskrivas som användandet av digitala plattformar för att nå politisk eller social förändring.
I videon nedan kan du se intervjun med Lisen Selander.

Intervjun i textform:
Lisen Selander, varför ska vi känna till vad nätaktivism är?
Det är viktigt för att det är en stor del av hur vi engagerar oss politiskt idag och det får stora konsekvenser för samhällsutvecklingen.
Vad kan nätaktivism göra som inte fysisk aktivism kan?
Det är en svår fråga men det finns såklart flera olika saker. Centralt är att nätaktivism kan skala väldigt snabbt, det vill säga det kan få global spridning på väldigt lokala rörelser.
Kan demonstrationer på nätet få samma genomslag som fysiska?
Jag tror att det är synd att separera de två. Vi behöver tänka på detta som aktivism enbart. Det vill säga – det finns en relation mellan det digitala och det fysiska som är väldigt påtaglig.
Hur ser du på det i förhållande till Belarus?
Vad det gäller Belarus skulle jag säga att den fysiska manifestationen såklart är jätteviktig. Men det är också lika viktigt att den får en global spridning och det får den framförallt genom medier och genom digitala medier. Så igen, de är sammankopplade.
Hur inkluderande är den digitala protesten jämfört med den fysiska?
En av svårigheterna med digital aktivism är just att den är väldigt inkluderande och det är ofta väldigt heterogena grupper som möts. Man kan ha olika värderingar, olika incitament och så vidare. Men det kan man också ha när man möts fysiskt och i traditionella former av protester. Man kan ha en egen agenda även där, så på något sätt känner jag att de här spelreglerna gäller lika mycket för båda.
Framtiden då?
Jag ser en framtid där det här kommer att mer och mer gå samman, där vi ser såväl fysisk som digital representation tillsammans. Jag ser också nya sätt att engagera sig digitalt som kommer att växa i samband med att vi ser nya digitala plattformar. Så möjliggörandet av nya tekniker kommer också att förändra sättet vi engagerar oss på – det är jag övertygad om.