100 år av demokrati – möjliga vägar framåt

Olle Wästberg, ordförande i Demokratiutredningen 2014, ger en nulägesanalys av den svenska demokratin och blickar både framåt och bakåt.

Den starka svenska demokratin har naturligtvis utvecklats på olika sätt under de senaste 100 åren. När demokratin infördes kom flera politiska partier att ta över den tidigare ståndsriksdagens grupper. Under de senaste decennierna ser vi däremot att de politiska partierna blivit långt svagare på flera sätt. Dels har de fått färre medlemmar, dels visade en undersökning vi lät göra i Demokratiutredningen att drygt 60 procent av partimedlemmarna menade att de inte hade inflytande.

Demokratin har förändrats på flera sätt. Positivt är att Sverige har ett mycket högt valdeltagande. Negativt är dock att i Malmö, Stockholm och Göteborg skiljer sig valdeltagandet med runt 40 procent mellan det valdistrikt där flest röstar och där minst andel röstar. Gemensamt för de tio valdistrikten med lägst valdeltagande var att de hade låg medelinkomst och över 50 procent utrikesfödda. Utanförskapet gäller också politisk påverkan.

Självfallet har det fattats demokratiska beslut om ändringar i grundlagen under de senaste 100 åren. Det viktigaste var beslutet år 1970 då tvåkammarsystemet avskaffades, vilket ledde till att valen fick omedelbar effekt. Men kompromissen mellan partierna kring att skapa ett enkammarsystem innebar att vi fick gemensam valdag, dvs att Sverige blev unikt genom att vi bara har en valdag för lokala och nationella val.

En undersökning vi lät göra i Demokratiutredningen visade att endast 15 procent av svenska väljare anser sig ha något som helst inflytande på politiska beslut mellan valen. Detta ska ses mot bakgrund av att Sverige har längst mellan valen av alla demokratier. Inte i någon annan demokrati har människor chans att rösta enbart vart fjärde år. I USA kan man gå till lokala val i november varje år.  Att allt fler medborgare känner sig negligerade och bortglömda i det politiska beslutsfattandet gör det särskilt nödvändigt med mellanvalsdemokrati. Om inte den gemensamma valdagen upphävs så är det viktigt med starkare direktkontakter mellan väljare och valda politiker. Valstugor och dörrknackning borde inte inskränkas till vart fjärde år.

I mitten på 1970-talet infördes fri- och rättigheter i den svenska grundlagen. Det är en viktig del av demokratin, eftersom demokrati inte enbart innebär allmän rösträtt, utan också måste garantera mänskliga fri- och rättigheter. Flera auktoritära stater – som Ryssland, Turkiet, Ungern och Polen – har regimer som är folkvalda och som sedan de valts på olika sätt underminerat demokratin.

Också i Sverige borde vi minska öppenheten mot inskränkningar av demokratin. Sverige är unikt i och med att det är så lätt att ändra grundlagen. Med en rösts majoritet skulle riksdagen kunna besluta om att göra en grundlagsändring som försämrar demokratin. Därefter skulle statsministern kunna fatta ett eget beslut om extraval. Och den nya riksdagen skulle kunna manifestera beslutet med en rösts majoritet. Det innebär att man inom ett år skulle kunna göra en stor grundlagsändring. Finland kan ses som en förebild. Där sker grundlagsändringar genom att riksdagen med vanlig majoritet fattar beslut, därefter inväntas nästa ordinarie val och den nyvalda riksdagen måste konfirmera beslutet med två tredjedels majoritet. I Norge och i Tyskland får grundlagarna inte ändras i de grundläggande frågorna som statsskick och demokrati, utan de får bara ändras i detaljer.

Ett område som tillhör det centrala i demokratin är fria medier. Polen och Ungern är exempel på hur de folkvalda regimerna skapat politisk mediekontroll. Och det finns också svenska riksdagsmotioner om att kunna straffa journalister som skrivit ”fake news” och om att införa politisk styrning av public service. Här borde grundlagen skärpas.

Den svenska demokratin är stark, men många känner att demokratin undermineras. En Novus-undersökning från 2019 visar att 59 procent av svenskarna anser att demokratin försvagats de senaste tio åren. Engagemanget för demokratin är på reträtt. Den viktigaste bakgrunden torde vara medborgarnas alltmer utbredda rädsla. Vi vet att en majoritet av befolkningen både i Sverige och i USA tror att deras barn kommer att få det sämre än de själva. Kring 1970 kände de flesta svenskar att de levde i ett av världens rikaste länder. Under 25 år hade den ekonomiska tillväxten varit så gott som oavbruten och de flesta visste på den tiden att nästa år blev bättre än det föregående. Just den bristande framtidstron raserar grunden för de traditionella folkrörelserna och de politiska partierna. Framtidstron har också under covid-19-pandemin blivit starkt pessimistisk, främst bland unga.

Det finns flera slutsatser att dra. Demokratin måste spela en viktig roll i skolorna och deras undervisning. Grundlagsändringarna måste bli svårare att göra. Mellanvalsdemokratin bör stärkas.

100-årsfirandet har fördelen att det uppmärksammat den svenska demokratin.

OLLE WÄSTBERG

Tidigare riksdagsledamot, chefredaktör för Expressen, ordförande i Demokratiutredningen 2014, med flera andra uppdrag. Han kom i våras med boken ”Den hotade demokratin”.

Skribenten står för de åsikter som framförs i texten. Vi välkomnar andra åsikter på samma tema till: kontakt@vardemokrati.se.

Syntolkning: Olle Wästberg i profil med en ljusblå skjorta och svart kavaj

Leave a Reply

Your email address will not be published.

Dela via

Kopiera länk

Kopiera