Tornedalingarnas dag 2020 manar till eftertanke

Meänflaku

Idag är det Tornedalingarnas dag och flaggan Meänflaku vajar över hela landet. Färgerna symboliserar den gula solen, de vintervita vidderna och den sommarblå himlen. Den hissades första gången den 15 juli 2007. Men flaggan minner inte bara om den vackra naturen i Tornedalen – utan även om den historia som satt sin prägel på hur det är att leva som tornedaling idag.

I år har regeringen tillsatt en sannings- och försoningskommission för att kartlägga och granska den assimileringspolitik som bedrevs  på nationell, regional och lokal nivå under 1800- och 1900-talen. Nyligen meddelades vilka som ingår i kommittén och som ska analysera orsakerna till de rasbiologiska undersökningar och övergrepp som skett, liksom andra historiska aspekter som påverkat situationen för tornedalingar, kväner och lantalaiset.

Enligt den förstudie som Svenska Tornedalingars Riksförbund, STR-T, genomfört har 154 personer i sexton samhällen och byar utsatts för rasbiologiska undersökningar ända in på 1950-talet.

Kurt Kalander är tornedaling och styrelseledamot i STR-T, som initierat Sannings- och försoningskommissionen.

Vilka spår har historien satt hos människor inom den tornedalska minoriteten?

– Självkänslan har fått sig en stor knäck. Man känner sig mindre värd än andra människor i landet. Det blir som att vara flykting i sitt eget land. Den här typen av övergrepp går i arv i generationer, där barnen ser hur föräldrarna skäms över sin tillhörighet och sitt språk och därför inte för det vidare. Barnen tar över föräldrarnas inställning till sin historia. Därför är det så viktigt att det finns med i uppdraget till kommissionen att lägga förslag på hur man kan främja försoning, säger Kurt Kalander.

Förutom att kartlägga och granska de övergrepp som skett, ska kommissionen också sprida kunskap om Tornedalingars, kväners och lantalaisets historia.

Hur ser kunskapen om tornedalingar, kväner och lantalaiset ut bland allmänheten idag?

– Kunskapen om oss är väldigt liten. Vi har inte funnits med i media eller i diskussioner förrän vi började komma med krav på en förstudie år 2016. Först när frågan lyftes till kulturministern kom vi in i debatten och blev intressanta.

Vilka åtgärder vill ni se?

– Vi diskuterar med Skolverket och Utbildningsdepartementet kring de stora brister i undervisningen som vi ser. Tyvärr går det inte framåt i den takt vi skulle önska. Det saknas läromedel på meänkieli och även lärare som har språk- och kulturkunskaper. Nu hoppas vi på en politisk vilja att ändra på detta. Det börjar redan i förskolan och fortsätter genom barnens hela skolgång – det behövs generellt mer läromedel inte minst till språkundervisningen för att bidra till att språket ska utvecklas och växa. Vi arbetar också för att främja kulturen och därför behövs det ett språkcentrum för meänkieli som vi hoppas ska bidra till mer fokus på att lära sig språket. Det finns hopp, men det är mycket jobb att driva på frågan.

Hur bevarar ni kulturen?

– Ju längre tid som går, desto mer försvinner av språk och kultur. Hantverk, jakt, fiske och lantbrukskunskaper – hur man gjorde förr – försvinner. Men en del finns fortfarande kvar och därför är det desto viktigare att starta nu med att hitta och bevara kunskaperna.

Har coronapandemin påverkat ert arbete på något sätt?

– Det har förstås gjort att vi inte kunnat mötas på samma sätt. Det personliga mötet är så viktigt och visst förlorar man på att inte kunna ses, men i stort har det inte hindrat oss – vi har haft digitala möten som de flesta andra i dessa tider, säger Kurt Kalander.

Kommittén ska vara klar med sitt arbete i maj år 2022 då förslag till fortsatta insatser för att bidra till upprättelse och främja försoning ska lämnas.

Läs kommittédirektivet här

Läs mer om tornedalingar här

 

Leave a Reply

Your email address will not be published.

Dela via

Kopiera länk

Kopiera