Demokratiska platser mindre självklara idag
Vad är en demokratisk plats? Och kan platser vara mer eller mindre demokratiska?
Vi har pratat med författaren Astrid Hasselrot, som engagerat sig i just demokratiska platser – och då särskilt i det som kallas medborgarhus.
Vad innebär det att platser är demokratiska och varför är det viktigt att sådana finns? Lyssna på Astrid i den korta intervjun nedan, eller läs intervjun i textform.
Framöver kan du se Astrid diskutera demokratiska platser tillsammans med arkitekturhistorikern Martin Rörby i programmet ”Demokratin 100 år, Demokratiska platser” på Kunskapskanalen. Ett program som kommittén Demokratin 100 år, Riksbankens Jubileumsfond och Stadsmuseet står bakom. Mer information kommer!
Intervju med författaren Astrid Hasselrot om demokratiska platser
Astrid Hasselrot har engagerat sig i demokratiska platser under en lång tid och har nyligen skrivit boken ””Medborgarhuset i Stockholmarnas hjärtan.”
Boken handlar om en ytterst demokratisk plats kan man säga – hur skulle du definiera det?
Det är en plats där alla ska känna sig välkomna. Och då är det inte bara alla i allmän mening, utan också personer som kanske har särskilda krav till exempel på att komma in ordentligt. Även om man använder rullstol eller om man ser lite dåligt – i den meningen alla. Man ska också ta hänsyn till minoriteter, som kanske inte ser, kanske inte har samma idéer kring vad platsen ska användas till som andra. Så det ska vara en ganska vid syn på vad alla är.
Vi behöver platser där alla kan känna sig välkomna för att alla är människor och ska behandlas som människor med samma människovärde.
Hur tycker du att utbudet av demokratiska platser är idag?
Det är sämre, särskilt i innerstan och särskilt i denna heta storstad, huvudstaden. Det kostar att få vara i city. Gallerior kostar pengar, därför är det väldigt svårt att hitta gratis-kvalitéer idag om man inte köper någonting. Det finns allt färre soffor som man inte betalar för genom att de tillhör en servering till exempel. Det finns väldigt få ställen att sätta sig på i en affär. Det är väldigt snålt med tillgångarna till allmänt, behagliga och demokratiska platser att mötas på – om man inte betalar för det.
Vad betyder det för demokratin?
Det är farligt för demokratin. Det kan låta som ett bekvämlighetskrav från en pensionär, men det är mycket värre än så. För om man känner sig bortmotad, och kanske lite trött i benen, kanske inte en som vill gå och handla, kanske en som inte vill gå och äta, så är det ju bedrövligt för livskvalitén för ett stort antal människor att det ska vara på det sättet. Så jag tycker att man måste ta mer hand om den icke-inkomstbringande rätten att få slå sig ner i staden på allmän plats.
Leave a Reply